Det är så en fyraåring säger när hon vill ha healing.
Häromdagen föll dottern ner från en stol och stötte sig, naturligtvis. Jag var i ett annat rum då det hände, men hörde smällen och sprang till köket för att se vad som hade hänt. Dotter grät såklart, för det hade gjort ont. Så jag frågade var jag skulle blåsa, och blåste. Och trodde att saken var ur världen med det, vilket det ofta är. Men icke denna gång.
Istället tittar dottern uppfordrande på mig och säger: “Gör det där som du brukar göra” och visar handrörelser i luften. Ja alltså, jag hade ju inte tänkt så långt som att healing var av nöden, men om dottern ber, så klart att jag gör. Så jag gjorde. Efter några minuter pockade lillasyster på min uppmärksamhet. Jag fixade det som lillasyster behövde och så gick jag in i ett annat rum för att fortsätta healingen. Och efter kommer dottern för att, enligt egen utsago, kolla att jag fortfarande gör healing.
Min äldsta dotter fyller snart fyra. Och som min dotter har hon ju fått behandlingar ända sedan hon föddes, och ja, faktiskt redan innan dess, om man betänker att jag gjorde självhealing under graviditeten och vi båda fick healing under förlossningen. Så hon är en van patient. Men det var första gången hon bad om en healing. Annars brukar jag göra om jag tycker det verkar behövas. En gång har hon bett mig låta bli att göra behandling. Så hon vet vad det innebär och att det har en effekt för henne.
Sanningen får man höra från barn och fyllon brukar man säga. Jag vet inte om det senare stämmer, men åtminstone det förra 🙂